13



Agaton vaknade på lördagsmorgonen av ett sms och sträckte sig nyvaket efter sin telefon.

”D’Artagnan?” stod det och på en gång mindes han kvällen innan.

Agaton hade till slut bestämt sig för att gå på kursen i mod. Han hade varit den enda i stolsbänkarna förutom den unga kvinna som suttit några stolar ifrån honom. Kvinnan som höll i kursen, den färgstarka fru Lummig, hade stått framför dem och hållit låda om hur man måste lära sig att älska sig själv. Sen sa hon förstås upprepade gånger hur mycket hon älskade sig själv samtidigt som hon tittade i den handspegel hon hade med.
Hon hade bjudit upp Agaton att göra samma sak.

När han hade stått där med spegeln i hand och skulle säga hur mycket han älskade sig själv så mötte han den unga kvinnan i publikens blick. Han blev mer nervös än han redan var och snubblade på orden innan han med förlägen blick satte sig ner igen.

Efter ytterligare en halvtimme av modvurm och generande övningar hade de nervösa blickarna mellan de två kursdeltagarna blivit mer lättsamma och skratten duggade alltmer tätt. Under kvällens presentationsövning hade den unga kvinnan presenterat sig som Lillan, och Agaton sig själv som Agaton.

När fru Lummig proklamerade att kurstillfället hade kommit till sitt slut, gick de ut från kurssalen, smått lättade, men även smått besvikna över att det var över.
Efter ett kort samtal i kapprummet visade det sig att de skulle åt samma håll. Sanningen var väl egentligen den att Agaton gärna tog en omväg hem.

Det snöade mycket mer nu än tidigare och Agatons glasögon immade igen.

- Du ser lite ut som en musketör.

Hade hon sagt efter en kort stunds tystnad. Sen var de framme vid hennes dörr och Agaton fortsatte med lätta steg mot sin fyr.

Agaton låg kvar länge i sängen och funderade på vad han skulle svara innan han till slut gick upp och fortsatte bygga på sin uppfinning.

1 kommentar:

Ina sa...

Vilken härlig bild!

"Efter ytterligare en halvtimme av modvurm och generande övningar hade de nervösa blickarna mellan de två kursdeltagarna blivit mer lättsamma och skratten duggade alltmer tätt."

- Det är så fint hur ni beskriver skratten. Att de duggar är en otroligt mysig beskrivning! :)