När Agaton fick telefonsamtalet den morgonen visste han vad som stod på. Något var fel. Ja – någon kanske till och med var i livsfara. Inom Svenska Uppfinnareförbundet fanns nämligen ett nödnummer dit var och en kunde ringa om något experiment gått fel. Telefonnumret som stod på nummerpresentatören var just detta. Agaton hade för några veckor sedan satt upp sig som frivillig under julhelgen, eftersom han inte hade några direkta planer och många andra av hans kollegor har familj och barn. Då hade han ju inte kunnat förutse de senaste dagarnas händelser.
Agaton plockade upp telefonluren och en telefonist var på andra sidan. Han sade att han skulle koppla honom vidare till uppfinnarkollegan som var i knipa. Det visade sig dock inte vara vem som helst, utan Agatons gamle vän Urban som under ett experiment lyckats förstora en snigel till sådana proportioner att han kände sig direkt hotad till livet. Urban erkände att han blivit lurad av snigeln och satt nu instängd i ett förråd med det slemmiga monstret utanför. Agaton meddelade lugnande att han skulle sätta sig på första bästa tåg med all nödvändig normaliseringsutrustning.
Med tungt sinne skrev Agaton också ett kort sms till kvinnan som de senaste dagarna varit en permanent gäst i hans drömmar:
”Jag måste tyvärr åka iväg på ett viktigt räddningsuppdrag, men kommer förhoppningsvis tillbaka innan julafton. Jag ser fram emot vårt nästa möte. /Agaton”