Morgonen därpå vaknade Agaton med tusen idéer till sin maskin och så fort han druckit sitt morgonkaffe tog han genast fram sin väska med ritningar och inspiration från gårdagen.
Där var papper med streck i alla möjliga riktningar. ”En skruv här och en skruv där” stod det med pilar härs och tvärs. ”Magnetism?” stod det på ett annat ställe. Det var något han behövde fundera mer på. Men så nästa papper kände han inte igen.
”Då och då faller det stjärnor…” läste han högt för sig själv. Det här var inte hans papper. Och hur mycket han än lärt sig att man inte ska läsa andras papper. Så kunde han inte låta bli.
”…De säger att om man tittar riktigt noga och riktigt länge på den mörka natthimlen så kommer man till slut få se det, se ett stjärnfall…”
”Då och då faller det stjärnor…” läste han högt för sig själv. Det här var inte hans papper. Och hur mycket han än lärt sig att man inte ska läsa andras papper. Så kunde han inte låta bli.
”…De säger att om man tittar riktigt noga och riktigt länge på den mörka natthimlen så kommer man till slut få se det, se ett stjärnfall…”