12


De hade varit ensamma i restaurangen så när som på servitören, kocken och en omfångsrik man vid bordet vid dörren. Han hade sett ut lite som en ung John Travolta i Grease.

Men med den angenäma utsidan kom även en del mindre bra egenskaper. Att han hade pratat oavbrutet om sig själv under middagens inledande halvtimme kunde väl förklaras av den märkliga och lite pinsamma situationen de båda hamnat i. När han sedan hade fortsatt med att beställa mat åt dem båda – plankstek till Lillan, som egentligen var vegetarian – var måttet rågat. Lillan hade så gärna velat ställa sig upp och gå därifrån, men hade fegt suttit kvar och ätit sitt potatismos. Hon hade känt sig som en näpen knähund, fast med röd kjol och rosiga kinder. Kvällen hade, till Lillans förtret, inte heller tagit slut eftersom John Travolta-kopian sedan bestämt att de skulle gå på bio. Såklart var det han som valde filmen. De uppenbart löjliga skämten hade han skrattat högt åt och slagit henne menande på benet så att det hade gjort ont. Vad hon skämdes när hon hade skrattat med.

Det var igår, men idag var idag. När Lillan kom till biblioteket studsade Anita glatt fram till henne och meddelade att hennes pojkväns kusin hade haft det ”så fantastiskt trevligt” och att han ”gärna skulle träffa henne mer”. Utan att svara henne ställde sig Lillan hastigt upp och gick mot ytterdörren. Det fåniga anslag om en kurs i mod ”à la mode”, som hon sett åtskilliga gånger under den senaste veckan, hängde fortfarande kvar. Lillan ryckte ilsket åt sig en lapp.

4 kommentarer:

ochjagba sa...

BRA, han var inte perfekt. Men nu kommer han! Mysmannen!

Dave sa...

ni är en inspirationskälla!

Anonym sa...

Så spännande! Och jag gillar anslagstavlan :)

Anonym sa...

svag tjej lillan verkar vara. varför inte säga att man är vegetarian eller INTE skratta med?