10




Längst upp på papperet stod det ett kvinnonamn. Elisabeth. Den enda Agaton kunde komma på med det namnet var hans farmors bästa väninna. Hon och farmor brukade klirra med kaffekopparna och Elisabeth skrattade ofta högt inifrån salongen där de ofta satt. Hon hade alltid smuts på kinderna och oborstat hår. Mer mindes han inte av henne.

Kylan bet i kinderna och det bildades rök när han andades. Agaton gick fortare än vanligt och när han kom fram till biblioteket var han tvungen att ta några djupa andetag innan han vågade sig fram till disken. Kvinnan bakom den var vänd med ryggen mot honom, hon såg ut att läsa något.

- Ursäkta? Sa Agaton tveksamt.
- Mm… sa kvinnan och fortsatte sortera böckerna.
- Det var så att…

Kvinnan vände sig om, uppenbarligen smått irriterad över att bli avbruten i sitt läsande. Hon stirrade ointresserat på honom.

- Finns det någon Elisabeth här? Sa Agaton så svagt att bibliotekarien knappast hörde.

Hon vände sig tillbaka utan att svara honom och fortsatte läsa. Agaton gick tyst mot dörren, besviken över sin egen oförmåga att tala för sig. Där satt en anslagstavla, på vilken han för några veckor sedan hade satt upp en lapp:

”Saknar du något? Agatons Uppfinningar ger dig precis det du vill ha för en billig peng. Allt från strumpstoppare till mekaniska huvudbonader. Ring!”

Hans telefonnummer stod på de avrivbara lapparna nedanför. Ingen hade tagit någon så Agaton tog en själv. ”Bara så det ser lite bättre ut” tänkte han. Samtidigt såg han även en annan lapp: ”Känn lejonet i dig – en kurs i mod ’a la mode’ med Ingvor Lummig”. Han tog en lapp därifrån med.