19

Lillan hade knappt sovit på hela natten. Det gick bara inte. Hon låg vaken och tänkte på allt som de sagt, hur det hade känts och kanske allra mest på hur det kändes nu. Små minnesbilder, små fragment av gårdagen låg kvar och hur hon än försökte att inte gå omkring och le sådär fånigt så gjorde hon det ändå.

Hon fick en oerhörd lust att skriva färdigt den saga hon påbörjat för några veckor sedan. Sen hon börjat hade den bara fått ligga. Hon drog ut skrivbordslådan där hon trodde att hon lagt den senast, men den var inte där.

- Lydia, har du sett några papper ligga här? Det stod mitt namn längst upp

Lydia var praktikant på biblioteket och inte särskilt trevlig med någon. Hon läste mest tidningen och verkade hoppas på att något skulle hända, likt en eldsvåda eller jordskalv, så hon fick gå hem tidigare. Det hände sällan.

- Nej det tror jag inte, ingen lapp där det stod Lillan i alla fall.

Lillan kunde inte klandra henne för att inte känna till hennes riktiga namn, det var ju trots allt få som gjorde det.

- Nej, alltså Elisabeth, jag heter Elisabeth egentligen.
- Elisabeth? Lydia höjde på ögonbrynen när hon hörde namnet, Så det är du? Det var någon konstig kille här med glasögon här och frågade efter Elisabeth för någon vecka sen

Då insåg Lillan att mitt under den stjärnklara himlen hade Agaton citerat något, han hade citerat hennes saga. Kan det verkligen ha varit så?

- Hade han mustasch också? Frågade hon
- Jo, sa Lydia eftertänksamt, det hade han. Jag gillar inte mustascher.